Jag har stött på en hel del benämningar på olika klasser och samhällsskikt genom åren. Den här sidan utgör mitt försök att samla alla dessa mer eller mindre esoteriska begrepp på ett och samma ställe. Till den grad det är möjligt vill jag också tillfoga så mycket information som möjligt om begreppen; hur de används och av vilka, när och varför de myntades och vid behov även dess etymologiska ursprung. Syftet är alltså inte att förmedla några fasta definitioner till de otvättade massorna, utan att ge läsaren sammanhanget för att själva kunna orientera sig i den intellektuella marxismens snåriga buskage.
Vladimir Lenin framför sin definition av intelligentian i en fotnot från sitt verk Ett steg framåt, två steg tillbaka, där författaren kommenterar en översättning av ett tyskt citat från Karl Kautsky:
De tyska uttrycken Literat och Literatentum översätter jag här med intellektuell och intelligentia, då de inbegriper inte bara litteratörer, utan alla bildade personer, som företräder fria yrken i allmänhet, företräder det andliga arbetet (brain workers som engelsmännen säger) till skillnad från dem som företräder det manuella arbetet.
Lenin tillägger följande definition i sin recension av Karl Kautskys Socialdemokrati och socialism:
In all spheres of people’s labour, capitalism increases the number of office and professional workers with particular rapidity and makes a growing demand for intellectuals. The latter occupy a special position among the other classes, attaching themselves partly to the bourgeoisie by their connections, their outlooks, etc., and partly to the wage-workers as capitalism increasingly deprives the intellectual of his independent position, converts him into a hired worker and threatens to lower his living standard.
Lenin gör alltså en distinktion mellan andligt och manuellt arbete, där intelligentian är de som utför det andliga arbetet. Samtidigt påpekar han hur skiktet slits mellan borgerliga och proletära klassintressen. Stora sovjetencyklopedin återkopplar till Lenins definition och vidareutvecklar sin syn på intelligentians roll i klassamhället i sin artikel:
[A] social stratum consisting of people professionally engaged in mental work, primarily of a complex and creative kind, and in the development and spread of culture.
Various groups of the intelligentia belong to different social classes, whose interests are served, interpreted, and expressed in an ideological, political, and theoretical form by the intelligentia.
Utöver distinktionen mellan andligt och manuellt arbete går den sovjetiska ortodoxin mer in på djupet angående intelligentians roll i klassamhället, det vill säga att tjäna, tolka och uttrycka olika klassintressen.
Tariq Ali redogör i Fundamentalisternas Kamp för en delmängd av "maktintelligentian". Kompradorintelligentian har sitt ursprung i tredje världen och har tidigare varit anti-imperialister, men inbillar sig numera att de kan föra USA:s politik i en progressiv riktning. Ett skikt som tappat tron på människans frigörande förmåga och istället vurmar för nykolonialismen.
Tariq Ali använder sig av begreppet "maktintellektuella" i Fundamentalisternas Kamp, syftandes framförallt på journalister som publicerar nyttig och intressant information, men som samtidigt måste gå en ömtålig balansgång mellan sanning och makt. Maktintelligentian kretsar kring världskriser som gamar; Imperiet får alltid vara missnöjt med vad som skrivs. Representerar ofta den liberala flygeln inom amerikanska UD.
Tariq Ali använder sig av begreppet "de nyväckta" i Fundamentalisternas Kamp, syftandes på liberaler och progressiva ideologer som nyligen har övergått till en primitiv nationalism. Se uppslutningen bakom Irakkriget (eller Ukraina, för den delen).
Efterkrigstidens statsmonopolkapitalism, påpekar stora sovjetencyklopedin, innebar att en allt större del av den växande intelligentian sysselsattes inom den borgerliga statsapparaten och annan offentlig verksamhet. En svällande statsapparat kräver en byråkratisering av intelligentian, något som exemplifieras i statsintelligentian. Stora sovjetencyklopedin avskriver förvisso statsintelligentian som en ensidig representant för borgarklassens intressen, men frågan är om inte statsintelligentian hör till ett betydligt mer vacklande skikt, i alla fall när det kommer till den socialdemokratiska staten.
Tariq Ali använder sig av begreppet "statsintellektuella" i Fundamentalisternas Kamp, syftandes på ideologer som har arbetat för eller utvecklats ur statsapparaten. Ali ger exemplen Henry Kissinger och Francis Fukuyama.
Fredrik Engels föreslår följande definition i Kommunismens grundsatser:
...den klass i samhället som får sin försörjning blott och bart genom att sälja sitt arbete och inte genom någon profit på något som helst kapital; den klass, vars väl och ve, vars liv och död, vars hela existens är beroende av efterfrågan på arbete, d.v.s. beroende av konjunkturväxlingarna, av osäkerheten som ett tygellöst konkurrenssystem för med sig. Proletariatet eller den proletära klassen är, med ett ord, det nittonde århundradets arbetande klass.
...fattiga och arbetande klasser har det alltid funnits, och de arbetande klasserna har för det mesta också varit fattiga. Men sådana fattiga, sådana arbetare, som lever i ovan beskrivna omständigheter d.v.s. proletärer har det inte alltid funnits, lika lite som konkurrensen alltid varit fri och tygellös.
Proletariatet beskrivs av Engels som en av flera "arbetande klasser", men också särskilt som "det nittonde århundradets arbetande klass". Den teknologiska utvecklingen som låg till grund för den moderna kapitalismen innebar att produktionsmedlen blev allt dyrare och var tvungna att utnyttjas av allt fler människor åt gången för att användas så effektivt som möjligt. Arbetet delades in i allt färre moment som utfördes av allt mer specialiserade arbetare.
Allt detta låg till grund för kapitalismens "proletariseringsprocess", att de arbetande klasserna inte längre hade råd att privat äga sina produktionsmedel, blev utkonkurrerade av de stora kapitalägarna och reducerades till en del av det egendomslösa kapitalet. Det egendomslösa proletariatet är alltså en delmängd av "de arbetande klasserna", men används också synonymt med "arbetarklassen" eftersom proletariatet är den form som de arbetande klasserna tenderar att ta under den moderna kapitalismen.
Samtidigt är det intressant att notera att proletarietet (och därmed arbetarklassen) endast utgörs av de som "blott och bart lever genom att sälja sitt arbete och inte genom någon profit på något som helst kapital". I så fall har man ju att räkna med en ganska begränsat skara människor i slutändan, i alla fall i de utvecklade kärnländerna. En arbetare som får 99,9% av sin inkomst från att sälja sin arbetskraft, men som tjänar in resten via ett väldigt begränsat aktieägande, är alltså ingen proletär enligt Engels definition. Man måste nog därför ta hänsyn till faktumet att Engels definition härrör från den moderna kapitalismen, där proletariseringsprocessen såg ut att vara någonting satt i sten. Inom den samtida kapitalismen finns det uppenbarligen fler tendenser som ligger och spökar.
Stora sovjetencyklopedin föreslår följande definition:
[O]ne of the two main classes of bourgeois society; the class of wage earners. Proletarians are denied ownership of the implements and means of production and thus their only source of livelihood is the sale of their labor to the capitalists, the other main class of bourgeois society.
Man får därmed förmoda att den sovjetiska ortodoxi låg i linje med Engels striktare definition av proletariatet som en klass som enbart lever på att sälja sin arbetskraft.